Det är svårt att få ut alla tankar i skrift när man får ett sånt här besked men nu har det gått ett tag och mitt huvud har kunnat processa en del. Förutom allt annat som händer i mig både vid beskedet och vägen hit så har konstigt nog pengar varit en ganska stor del av det. En del frågor jag ställer mig går inte att hitta ett tydligt svar på ännu men det kommer nog under resans gång.
- Om jag klarar mig och blir frisk, hur vill jag leva då?
- Om det inte går att bota och jag har X antal månader eller år kvar att leva, hur vill jag leva då?
- Vill jag att mina barn och deras mamma ska få ett bra startkapital i livet eller vill jag skänka till välgörenhet och spendera mycket av mina sparade pengar på upplevelser under tiden jag har kvar för mig själv?
Jag är alltså mitt uppe i behandlingen och vet inte hur utfallet blir i skrivande stund.
En sak som jag landat i som känns tryggt är att jag lever ungefär det livet som jag vill leva. Det finns många saker man inte har sett eller gjort som såklart ligger kvar på listan men skulle det göra något om jag inte hinner med dem? Nej!
Det jag mår bra av är det jag har i min närhet och det livet jag lever med mina barn och sambo.
Jag är glad att jag inte sparat en alldeles för stor del av min lön för att jag om X antal år kan nå någon form av frihet. Den där ständiga jakten att spara så mycket pengar som möjligt har aldrig varit något som passar mig. Men jag är också glad över att jag sparat en liten del av varje lön som växt till ett trygghetskapital i en sån period och prövning jag är inne i nu. Känner jag att det finns något jag verkligen vill göra så har jag pengar till det och eftersom att jag lever ett ganska enkelt liv så är det inga astronomiska summor vi pratar om för att få göra något som sticker ut från vardagen.
”In modern times, an ordinary life is extraordinary”
Morgan Housel
Däremot så känner jag att frihet är något som drar i mig. Men vad den friheten är har jag svårt att greppa. Jag har ett jobb där jag trivs och utvecklas på och jag får styra dagarna lite som jag vill. Jag bor enkelt, nära en tåg eller busstation som kan ta mig ditt jag vill om inte bilen är hemma just då. Jag har gång- och cykelavstånd till föräldrar, närmsta vänner och andra släktingar.
Jag driver ett företag vid sidan av där jag just nu inte har någon press från andra förutom lite deadlines på administrativa saker. Vad gäller produkter och andra deadlines sätter jag själv. Välmående före tillväxt brukar jag tänka.
Är det värt att driva vidare ett företag eller lägga mer fokus på familj?
Pengar är alltid en stor del av människors liv. Vare sig man anser sig fattig, rik eller förmögen. Men jag tror att det är just det jag vill komma ifrån. Jag vill inte att det ska vara en stor del av mitt liv. Jag tycker verkligen om privatekonomi, företagande och investeringar men jag vill inte att det ska ta över på något sätt. Vad gäller investeringar så är jag just nu en medioker stockpicker som slår index med några procent på 3 och 5 år men är det värt den tiden jag lägger ner? Det börjar luta åt att en indexfond eller ett knippe investementbolag är det som passar mig. Fortsätta månadsspara de månader jag vill och fortsätta läsa om företagande och ekonomi för att det intresserar mig. Sluta läsa årsrapporter och siffror för jag tycker det är tråkigt (med undantag för en del VD ord).
Finns många frågetecken som inte är besvarade och kanske kommer de aldrig att bli det, men jag har kommit en bit i tankarna och lutar mig i tillit till mig själv.
Att skriva är något nytt för mig och något jag kommer fortsätta med. Känner att det fungerar lite som terapi.
Hade varit kul att diskutera med andra kring dessa frågor. Även om man har erfarenhet från liknande situation eller inte. Så skicka gärna ett meddelande eller DM på twitter.
Be kind!
/Tokyo
Andra inlägg med samma tema:
Sex olika typer av rikedom
Släpp taget om dina investeringar (känslor)
Dagens fynd
Om ni vill läsa en studie om att förutsäga framtiden kommer här en intressant artikel om att för mycket information kan vara en dålig sak. Det kallas så fint ”confirmation bias”. Den här artikeln från Adam Robinson berättar historien om en studie gjord av en psykolog vid namn Paul Slovic 1974 och visar hur hästspelare kan lura sig själva när mängden information ökar. Han går in på det från en investerares perspektiv. Verkar det intressant, kolla in!
https://ma.tt/2017/11/adam-robinson-on-understanding/
3 svar på ”Tankar om pengar vid ett cancerbesked”